macae

En kärlek, en vän, något fantastiskt. Men även det kan ha sina törnar. Rickard tog kontakt med mig på ett alternativt forum. Han skrev till mig i det som kallas där för gästbok. Lite som facebook´s wall. När Rickard skrev till mig i gästboken så blev jag redan där väldigt intresserad och nyfiken på vem han var. Han hade så fina bilder i det så kallade galleriet och verkade vara en fridfull människa. 

Vi skrev mycket om visor och folkmusik och grupperna Garmarna, Triakel och lite andra trubadurer. Rickard ingav ett väldigt mysigt intryck som person. Jag minns inte riktigt när han tog kontakt med mig men över ett år sen ca. Rickard visade sig vara väldigt aktiv vissa gånger i sin kontakt och andra gånger så var han helt försvunnen och det gick inte att få tag på honom. 

 

Men det var något hos honom som jag ändå inte kunde släppa. Så jag tänkte väl lite att alla är vi olika, har olika mkt aktivitet i fritiden och kanske behöver olika mycket svängrum. Men jag vill också att den jag har kontakt med ska tänka att inte ta mig allt för mycket för givet vilket Rickard gjorde. 

Han hörde av sig och då fanns jag där. För i min värld är det oförskämt att inte visa att man finns där när man får ett sms eller att inte svara när någon ringer om tiden finns. Vid ett skede så orkade jag inte med hans frånvaro som var total. Så jag avslutade vår kontakt och gick vidare. 

En dejt väntade runt hörnet och Rickard hör av sig. Jag kände av lite i den här dejten att den var kanske inte sådär jättebra känslomässigt. Vi hade det trevligt men det fanns inget intresse riktigt från någon av oss. Så jag kände at jag kunde ha konakt med Rickard under dejtingen. 

Rickard erkände att han var svartsjuk och att det kändes jobbigt. Att han saknat vår kontakt. Då kände jag att han kanske inte blev lämnad helt oebrörd ändå. Så vi tog upp vår kontakt igen och så hamnade vi i gamla spår. Där han lyste med sin frånvaro och jag kvar med en massa att känna. 

 

Så har vi hållt på och hattat hit och dit i om vi ska ha kontakt eller inte. Och nu sist så kände jag att det funkar inte. Rickard kan inte ta kontakt med mig när han känner att andan finner på. Så i påsk skedde samma sak igen och sedan dog det ut. 

Sedan har jag sett ett mönster hos Rickard att han tar kontakt med tjejer/kvinnor och sedan så lessnar han när han har lärt känna den här personen. Rickard vill ha den där spänningen i början. Av hans så kallade gästbok att dömma så cirkulerar det många kvinnor där som han intensivt haft kontakt med och sedan så har han slkutat skriva med dem av någon anledning och så dyker det upp en ny kvinna i hans gästbok. 

Jag känner lite att han kan inte göra så med mig och det känner nog inte de andra kvinnorna heller att det är ett okej beteende. Man kan inte komma in i en person liv som man vill och sedan bara lämnade det som man vill. Jag tycker det är oerhört respektlöst och tanklöst. Då är man en väldigt stor egoist. 

 

Att säga hejdå till Rickard var inte så svår just nu. Det var svårt de andra gångerna vi lade kontakten på is. Men nu så kändes det me rätt. Vi diskuterade småsaker som inte var av vikt och så ansåg jag att vi behövde diskutera saken i telefon. Då fick jag som svar ett "kanske" och inget mer. 

Då kände jag att nu är det hej då Rickard. 

Det känns oerhört skönt att ha valt bort honom ur mitt liv.