Att bränna ut sig och gå in i väggen.
Att bränna ut sig eller gå in väggen som man också kallar det är något som jag i alla fall inte trodde kunde hända mig. Man känner inte att man tar på sig för mkt och man märker inte när det kommer krypande inpå en. Det slår till som en smäll och man blir otroligt utmattad på en gång. Det kommer inte krypandes i etapper och man kan förbereda sig.
För min del skedde det när jag började slappna av. Sake och ting har lagt sig. ekonomi började ordna upp sig och jag blev skuldfri. Min kropp hade däremot reagerat sedan länge. Dock så uppfattade jag det inte som något att förknippa med utmattning. Jag fick vissa allergiutslag på hud och i hårbotten.
På huden är det nässleutslag som orsakas av stress och i hårbotten och armbågar är det psoriasis som utvecklas av stress och utmattning. Så nu har jag fått ut massa krämer och mediciner för detta som jag kommer behöva använda för resten av mitt liv.
Mitt i detta så fann jag kärleken till träningen igen. Började smått samtidigt som jag jobbade och det funkade jättebra då jag börjar jobbet oftast mitt i dagen så då hinner jag gymmet från morgonen. Sedan så tog jag en vecka från jobbet nu under sportlovet här i Norrland och har bara vilat upp mig och bara varit. Vilket har varit behövligt.
Jag både arbetar och studera samtidigt utan csn. Så det har varit mycket men positivt. Så nu när allt lagt sig kom utmattningen som en smäll för mig och pang så kom tröttheten och hälsade på. Men efter en veckas vilande och inget annat än gymmet så känns det okej igen.
Ska försöka börja jobba lite smått i veckan igen och hoppas det ska funka okej tillsammans med skolan.
