macae

När jag gick in i väggen så var det oerhört svårt för mig att ta in det. Jag som är så driftig och handlingskraftig gick in i väggen det skulle ju inte kunna ske över huvud taget. Alla dessa tragedier som drabbat mig och min familj och se familjemedlemmar en efter en bränna ut sig. Det har varit svårt att ta in och accepterat. 

Mitt motto har varit att bara köra på och kör hårt. Stanna inte upp och känna efter. Är jag ledig från jobbet och hemma så ska jag inte tro att jag kan lata mig för det inte. För alla andra som har barn eller gård ska ju sköta stt. Då kan väl inte jga vara som en slashas och bara drälla och ligga och dra mig. 

 

Men efter tidens gång så har jag mer och mer känt efter att detä r väldigt skönt att få andas och ta det lugnt. En av mina närmaste vänner har pratade mycket om meditation och att umgås med sig själv och om hur svårt det är. Jag har inte haft ro i mig till att göra något sådant. 

 

Men allt eftersom som jag har börjat trappa ner på saker och ting så har jag funnit mig själv mer och mer och på riktigt. Att stänga ner sociala medier mer och mer och att koppla ner mig. Att stänga av mobilen när jag går och lägger mig och inte ställa någon klocka under helgen. 

 

Nu mediterar jag en del. I början med musik och tillsammans med mina tankar. Försöka finna ro i allt som snurrar i mitt huvud och komma sams med allt som finns där inne. Sedan att sitta tyst med mina ankar och stänga ner precis allt. Nu har jag bara testat detta ett väldigt litet tag och att bli fullärd och klar det kan man nog aldrig bli när det gäller att komma till sig själv. 

Jag har också valt bort människor i mitt liv som jag känner att jag inte orkar med. Som jag känner tar mer energi från mig än vad de ger. Människor som jag bryr mig om och tycker om väldigt mycket. OSm jag känner att jag kan inte bryta kontakten med den här personen. En kärlek. 

Men måttet var rågat när jag ställde en fråga och fick ett kort svar tillbaka och jag kände att det är inte såhär en kontakt eller vänskap ska vara. Det ska vara lika stort intresse från båda hållen om man hörs var tredje månad som jag gör med en del eller varje dag som jag gör med en del. Men vi ska ju bry oss om varandra lika mycket. 

Jag vred och vände på hur jag skulle tala om detta för personen. Först hade jag en tanke om hur jag skulle förklara mig och det ena med det andra. Men jag vet at jag har försökt det flera gånger förut och personen i fråga har inte tagit till sig det alls. Den lyssnar inte till mitt mående och jag fpr ingen respons eller en känsla av att en bryr sig på något vis om det eller är så särskilt engagerad. 

 

Så jag skrev kort och gott.

"Hej, jag vill bryta vår kontakt och detta är defenitivt. 
Jag vill inte att du tar kontakt med mig igen över huvud taget.

Jag vill inte att du ska fundera på hur jag mår eller hur det går för mig

i arbetet eller i vardagen. Jag vill inte att du svarar på detta meddelande

eller någonsin mer kontaktar mig".

Jag har fått nog nu och saknar den här personen väldigt mycket. Men för min skull så var jag tvungen att göra det här för min skull. Efteråt så mediterade jag och det var helt tomt i skallen. Inte en enda tanke kom upp i mitt huvud och inte senare heller gällande den här personen. Vilket var väldigt skönt och ett bevis på att det behövdes. 

Jag har en lång väg att vandra men jag är på väg tillbaka i alla fall och jag gör det på mitt sätt.