Det känns bättre nu.
Efter ett bra samtal där jag fick säga mitt så känns det bättre nu. Saker har retts ut och vi är överens om vad som är okej och inte. Dock så lyser samtalen med sin frånvaro men det är bra i alla fall så det är överkomligt.
Jag är en sådan som hellre pratar och har mysiga samtal i telefonen än att skriva och sms:a. Skriva kan jag göra med lösryckta bekanta och så vidare. Men med familj, nära vänner och den jag tycker om vill jag gärna prata med. Det blir mer personligt. Man hör varandra sröster. Att skriva blir så platt.
Visst man kan skicka emojis och det ena med det andra men det blir inte samma sak. Jag skriver t.ex. med min vän Mulle och vi använder i stort sett samma emojis men i andra konversationer. Så det blir liksom inte lika personligt då.
Sedan så måste ju jag också beakta att A inte är någon som gillar att prata i mobilen riktigt. Vilket jag tycker är supermysigt. Så där måste vi kompromissa lite. Jag vill inte att den jag tycker om ska göra något som gör en obekväm.
Jag är en sådan som hellre pratar och har mysiga samtal i telefonen än att skriva och sms:a. Skriva kan jag göra med lösryckta bekanta och så vidare. Men med familj, nära vänner och den jag tycker om vill jag gärna prata med. Det blir mer personligt. Man hör varandra sröster. Att skriva blir så platt.
Visst man kan skicka emojis och det ena med det andra men det blir inte samma sak. Jag skriver t.ex. med min vän Mulle och vi använder i stort sett samma emojis men i andra konversationer. Så det blir liksom inte lika personligt då.
Sedan så måste ju jag också beakta att A inte är någon som gillar att prata i mobilen riktigt. Vilket jag tycker är supermysigt. Så där måste vi kompromissa lite. Jag vill inte att den jag tycker om ska göra något som gör en obekväm.
Så vi får se hur det artar sig. Men det var nyttigt att få diksutera och få reda ut och förklara sig.
Så nu känns det bra.